michaelastankar

Jag har aldrig trott att jag någonsin skulle kunna släppa dig, men jag säger bara äntligen. Äntligen har det hänt. Efter allt som hänt har jag nu äntligen insätt vad jag är just för dig. När du behöver mig som mest, då duger jag och jag är världens absolut bästa som finns, och allt ska vara så bra  mellan oss. Men sen när jag inte duger, då kastar du bort mig som om jag vore någon leksak. Sen när du känner att du behöver mig igen, då kommer du krypandes tillbaka och tar fram dina hundögon och bara ler mot mig på det där sättet som bara du kan göra. Jag lät allt gå alldeles för långt, och det är nått jag verkligen ångrar idag. Men det är lätt att vara efterklok. Man är blind just för studen. Jag gjorde bara mig själv illa. Jag vägrade inse allt illa. Jag såg bara det bra. Vad fan höll jag på med? Varför utsatte jag mig just för det med dig? Många frågor som aldrig kommer få något s var. Men en sten har just släppt från magen. Jag känner mig fri. Jag kan göra vad jag vill, jag behöver inte leva efter någons villkor. Det är mitt liv, jag tänker göra vad jag vill. Och du ska inte få hindra mig. Det är slut med det för gott. Allt är lättare sagt än gjort, men denna gången kommer jag aldrig mer komma tillbaka. Du kan fortsätta dröma om att komma i närheten av mig igen, för det lär aldrig mer hända! Du är rent ut sagt den mest underbarste människa jag mött, men innan för ditt pannben där finns det inte ett jävla skit. Du är en idiot rent ut sagt! Ett redigt jävla svin som är full av lögner. Jag tänker från och med nu bara ge dig mitt finger och vända ryggen till, för att mig, mig förtjänar du inte längre. Du är inte värd mig, och du är ens inte värd att bli kallad för människa. Jag spottar på såna som dig! Jag hatar att jag en gång i tiden älskade dig och allt jag gjorde för dig..
Detta var sista gången jag fällde en tår över dig.

:'(


/ Michaela ♥

Ofta tänker man, vad bra allt var när man var liten. Men var det egentligen det? Visst man kunde göra som man ville, så fort man fick ett nej om en sak man ville ha, skrek man rätt ut i affären och det hamnade genast i korgen/vagnen. Men och andra sidan, kunde man få gråta sig till sömns för saken man inte fick. Man växer upp mer och mer med åren som går, allt blir tuffare och tuffare. Men det är väl så det ska vara, man måste kämpa och det måste komma motgångar här i livet för att man ska kunna bli starkare och för att jobba sig uppåt till toppen.  Jag har alltid fått det jag velat ha, jag är uppväxt med att alltid haft pengar. Det är inget man ska skryta om tycker jag. För tänk på dom som inga pengar har. Jag tycker bara livet är orättvist. Jag tycker att alla skulle bli lika behandlade. Alla skulle ha tillgång till mat, ett boende, kläder och det man behöver. Liksom själva grunden. Sen skulle man få jobba sig till det man ville ha utöver det som man redan hade, men det är inte så. För vi lever i en helt sjuk värld. Där folk plågas till döds och blir illa behandlade enbart från vad man kommer ifrån och hur mycket pengar man har, det är helt sjukt enligt mig. Jag kan uppfattas som en redig liten bortskämd snorunge som är pappas lilla flicka, som aldrig haft det svårt med något. Men det är faktiskt inte så. Jag blev mobbad redan när jag började årkurs 1, enbart för att jag fick en häst av min pappa. När jag skulle börja årkurs 7, första dagen jag klev bussen blev jag kallad för hora och det var enbart för att jag hade gjort slut med min kille. Jag har aldrig varit någon plugghäst, jag hatar att plugga. Det finns inte i min värld. Det är inte min sak. Har jämt fått höra, du kommer aldrig få nått jobb om du inte går gymnasiet eller har en utbildning. Kanske är nått jag ångrar att jag inte har en utbildning, men livet har mycket möjligheter. Och jag har lyckats att skaffa mig ett redigt jävla bra jobb utan att ha utbildning! Och det är något jag är stolt över. Kanske det inte är världens glammigaste jobb att torka bajs hela dagarna, som alla tror att förskolelärare innebär, men det är så mycket mer än bara så. Ansvar, tryggheten, bygga upp små livs liv på ett bra sätt. Det är så mycket som  folk inte har en aning om. Men ändå yttrar dom sig, precis likadant som folk dömer människor innan dom ens känner dom. Jag har också gjort det ett antal gånger, för jag har trott på alla rykten. Men efter att man lärt känna en människa som man nästan hatat, ändrar man uppfattning eller så gör man det inte men.. Man börjar inse att man inte kan tro på alla ryckten och inte att man heller kan dra alla människor över samma gräns. Ingen är lik den andra. Alla är vi olika och det är nått varje människa ska vara stolt över. Att den människan ser ut just som den gör. Man kan ha svårt att acceptera sig själv, inte hitta sin självkänsla eller sitt självförtroende. Men är det nått som ska hindra en för att kunna bygga upp sig själv för att kunna hitta sig själv, verkligen inte! Jag brukar se det som så att allt här i livet blir helt klart vad man gör det till, och det är faktiskt så det är. Vill man höja sig och hitta sig själv, ja då gör man det, allt är lättare sagt än gjort, men har man rätt inställning, ser framåt och är positiv till allt, går det framåt. Vill man deppa ihop och gräva ner sig för något, ja då gör man ju självklart det. Vill man komma framåt i livet, vara glad och ta sig till toppen, då tar man tag i det, sätter upp mål och kämpar, det blir ju precis hur man själv väljer att ha det. Det är framåt i livet man ska, inte bakåt. Man kan sakna det som en gång fanns hos en, men det är sånt som varit och sånt man måste lägga bakom sig. Alla människor kan förändras både på ett gott och ett ont sätt. Jag har aldrig varit populär. Men sen jag började att hänga i Vimmerby förändrades verkligen mitt liv till nått sämre. Men jag insåg inte det just då, jag tyckte det var coolt att alla pratade om en, att alla visste vem man var. Men var det egentligen så coolt att bli kallad för lös för att man knullade runt, bli kallad för bitch för att folk fick det intrycket, var det coolt att förstöra för alla för att ha det bra själv, var det coolt att leka med allas känslor när allt bara var ett spel från min sida, var det coolt att ljuga, gå bakom ryggen på sin vän,  supa sig medvetslös på varje fest. Var det egentligen så coolt som man trodde det var? Nej fyfan rent ut sagt. Vad man ångrar det idag. Men det är sånt man inte insåg just för stunden, för det var då allt kändes bra, men nu i efterhand känns det rent åt helvete. Jag har frågat mig själv flera gånger om, vad det egentligen var jag höll på med. Men jag har inte redigt kommit fram till nått bra svar för att jag har faktiskt inget svar på den frågan. Jag skäms bara så mycket. Men jag vet att jag får stå mitt kast och jag står för allt jag gjorde. Det är klart att man inte vill minnas det dåliga som hänt, men det är nått man alltid kommer att få leva med. Jag har inget bra ryckte, folk snackar skit hit och dit, det har dom all rätt att göra efter allt. Men jag vet mina misstag, jag vet mina fel, jag vet precis allt. Och det är just det nu jag håller på att ändra på, som ska göra mig till en bra människa, den människa jag egentligen är. Jag ber om en andra chans, för jag ser det som så att alla är värda en andra chans. Jag klassas just nu som den hemskaste människan som kan finnas efter allt som hänt, alla mina knivhugg i folks ryggar, alla mina svek och lögner, all min otrogenhet. Just nu finns det inget bra att säga om mig. Jag spelade ett falskt spel för att själv få det bra, men jag satte mig bara själv i skiten. Jag ville vara vän med alla. Men det går inte. Man kan inte vara vän med alla. Man får helt enkelt ha några få äkta vänner än många. Jag är egentligen bara en helt vanlig tjej som inte är som alla andra bara. Jag vågar att sticka ut. Jag springer runt efter en boll, för att jag älskar att spela fotboll, shopping är nått jag älskar, kläder, väskor, smink. Hatar orättvisa, vill inte att någon ska vara ensam. För alla förtjänar att ha någon bredvid sig hela livet ut. För jag vet att det finns någon för alla eftersom att människor är som pusselbitar det finns alltid 2 som hör ihop. Och det där med att killen måste vara äldre än tjejen, det är nått jag aldrig kommer att begripa mig på. Jag ser det som så att det inte är åldern man blir kär i utan i själva människan. Så för mig är åldern bara en siffra. Och det är inget jag tänker ändra åsikt om. Finns det 2 människor som gillar varandra och tjejen är yngre än killen låt det vara så, trivs dom ihop och har det bra, låt det få vara dom! Att förstöra för folk, jag ser ingen mening med det längre, jag gjorde det innan, men det var enbart för att jag skulle ha det bra själv, men det håller inte i längden, man tjänar inget på det och man vinner heller inget på det, man bara förlorar på det hela tiden. Sen jag flyttade till Stockholm har jag sätt livet på ett helt annat sätt än vad jag innan gjorde. Jag såg ingen glöd i livet, såg ingen ljushet, såg bara mörker och allt var svart. Men sen den 2 september 2010 har mitt liv sätt ljusa tider hela tiden, varje dag är en ny dag med nya tag och nya möjligheter. Jag storm trivs i Stockholm till 110! Det är helt underbart och ett helt nytt liv öppnades. Nya människor, heltidsjobb, från att verkligen göra 0 till att varje dag ha något att göra och något man verkligen ser fram emot att göra också. Jag har hamnat på världens bästa försklola och då skojar jag inte. Alla människor du möter där är helt underbara, och mina jobbkollegor, jag säger bara känslan av att varje morgon vakna och veta att man kommer få sig ett gott skratt, det gör min dag, det gör min morgon. Alla barn man har runt omkring sig, det är verkligen lycka, jag är så glad! Mitt liv har verkligen förändrats och fått sin mening! Jag vet egentligen inte varför jag skriver detta, men det är nog mest bara för att jag har en ångest i kroppen och att jag verkligen måste få sagt det som jag tycker och tänker. Tycker att alla människor ska ta vara på det dom har och det dom får, för ingen vet vad som väntar på nästa sida, för vi lever i en helt sjuk värld där  vissa människor kan göra vad som helst. Livet är helt enkelt för kort för att det ska slösas bort p.g.a att man ska gå runt och vara osams med folk. Man kommer ångra sig i efterhand om det skulle hända något med en människa som innerst inne betyder väldigt mycket för en. Jag har inte fått med hälften av allt jag vill ha sagt, men det tar jag nästa gång. Allt har en mening i livet, det gäller bara att våga, följa sitt hjärta, göra det man vill, leva det liv man vill och låt ingen förstöra det. TA INGEN SKIT! Va den du är, var ingen annan för dom andra är redan upptagna! Vill bara säga några sista ord till alla jag gjort illa, inget var med meningen, jag tänkte inte bara på vad jag gjorde, jag ångrar det, men jag ska ställa varenda liten sak till rätta. Jag är en människa jag också, känslor det har jag. Jag är inte särskilt smart, men det är väl sånt som tillhör just mig, men jag är inte sämre människa än någon annan än att jag kan stå för det jag gjort och rätta till mina egna fel! Det tjänar inget till att jag säger förlåt, för förlåt är bara ett ord, det är bättre att visa att jag kan ställa saker till rätta.


Behandla människor som du själv vill bli behandlad. Det är just det jag tänker göra från och med nu
 / Michaela ♥

Hej och välkommen till min blogg, här kommer jag samla alla mina tankar om allt i stort sätt. Kommer säga precis vad jag tycker och tänker. Ni kommer få följa mig från min barndom och till det jag idag blivit och vad som kommer utvecklas efter det! Hoppas att ni kommer att tycka om det.

Min vardag kan ni läsa om i ----> http://ewamichaela.blogg.se/